Håkans sida

Sådär ja då är jag på väg hem från Islamabad tillsist, nästan tre veckor blev det den här gången. Sitter och väntar på Moshin, en av Siemens cheferna, han skulle vara här kl 15:00 för en avslutande test. Nu är klockan 15:30. Så jävla typiskt han att aldrig vara i tid. I och för sig så hinner jag skriva det här då .

Resan började inte så bra knappt hade vi hunnit hit innan det den 26 januari var ett sprängattentat på hotell Marriott där vi bor.

Vi var på kontoret och jobbade när Georg (chefen) ringde upp och berättade att en självmordsbombare hade spängt en moské i närheten av hotellet.

Surfade direkt runt på dom svenska nyhetssidorna för att se om det stog nått om attentatet, tänkte att om det inte står nått behöver jag inte ringa hem och oroa familjen. Självklart så hade svt text och DN en liten notis så det var bara att plocka fram mobilen. Senare under kvällen fick vi veta att det inte var en moské utan tvättingången till Marriott som hade blivit attackerad, det var en stor delegation med Indier på hotellet och det var tydligen dom som var målet.
 
Sprängplatsen var avskärmad nästan direkt för reparation.

För att lugna nerverna efter bomben så hakade vi på Georg till Kanadensiskaklubben inne på diplomatområdet och tog en rejäl bläcka, blev även en natt hemma i Georgs villa istället för hotellet. Rejält bakis åkte vi direkt på morgonen ut och spelade golf på flygvapnets golfbana. Var inte orolig, ingen körde i fyllan vi hade såklart chaufför (som alltid i Pakistan .

Min första gång på en golfbana med golfklubba i hand. Caddien försöker lära mig svinga klubban. Som om jag skulle kunna lära mig sånt..

Georg försöker ….

Inte nog med att det bombades på fredagen, det var även en muslimsk högtid ashura Måndag och tisdag då det till och med stod i dom pakistanska dagstidningarna att man inte skulle vara ute på stan på grund av attentatsrisken. Vi blev såklart kvar på hotellet under den tiden då Shia muslimerna hade någon typ av procession då dom piskar sig själva blodiga och vandrar mellan moskèrna och då det är som farligast, men man blir riktigt less av att hänga på hotellet, speciellt när man inte får dricka någon alkohol vid polen. Så när alla festligheter var över åkte vi in och  jobbade igen .

Idag läste vi i tidningen om att det var nån jävel till som sprängt sig, denna gång på flygplatsen. Fy fan va tur att vi snart åker hem. Det börjar ha vart lite väl mycket nu.

Ska ner till Stockholm och jobba om någon vecka och det blir skönt att bo på hotell i sverige där man  inte behöver oroa sig för bomber och grejjer, kommer i och försig att sakna hotellets 5 restaurangerna, den egna chauffören, tvätt hjälpen och dom andra betjänterna man har  i Pakistan. Men hemma är ändå bäst.

This entry was posted on Friday, February 9th, 2007 at 15:31 and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.